|
|
Att tänka på
Ditt agerande som
anställd inom vården kan vara avgörande för om en patient eller anhörig ska ställa sig positiv
till donation. Indirekt innebär det, att ditt agerande kan vara avgörande för om en annan människa
kan räddas till livet eller ej.
Anhöriga som nyligen mist en älskad anhörig befinner sig i en situation där det värsta tänkbara precis har inträffat. Om dödsfallet kom plötsligt/oväntat är en naturlig reaktion att man vill "behålla" vad man kan av sin älskade. Man har oftast inte accepterat att personen är DÖD - detta hemska ord som skrämmer de flesta av oss. Därför kan de anhöriga motsätta sig donation på icke rationella grunder - "ingen ska få ta något mer ifrån oss".
Dessa tankar ändras ofta när det har gått en tid (men då donation för länge sedan är för sent).
Därför måste man som vårdanställd klart belysa de positiva aspekterna vid donation: att den avlidne kan bli en "hjälte" som
räddar en eller flera andra människor till livet och ger dem livskvalitet igen.
Det kan vara en tröst i de anhörigas svåra sorg.
Om de anhöriga fortfarande är tveksamma till donation, kan man fråga om den avlidne var en person som ville hjälpa
människor som hade det svårt om han eller hon kunde. Ifall svaret på den frågan är ja, kommer
personen att kunna ge den allra finaste gåvan - livet - till en eller flera människor som befinner
sig i en mycket svår situation.
Tänk på att varje gång en donator "missas" kan en eller flera människor dö "i onödan". Detta ska man
tala om för tveksamma anhöriga. Man måste vara rak och ärlig med människor som befinner sig i ett
chocktillstånd och inte kan tänka klart. Fråga rakt ut om de inte tror att det hade kännts bättre
att leva med ett beslut som innebar att det sista deras älskade anhörige gjorde var att rädda livet
på en eller flera människor. Nu finns det inget en människa kan göra för deras anhörige, men deras
anhörige har fått en unik möjlighet att rädda liv.
Naturligtvis ska de anhöriga ha rätt att neka donation om den avlidnes vilja ej är känd. Men de allra flesta är osäkra, och ofta
blir dina argument som vårdanställd då avgörande. Tänk på att många som säger nej till donation i
sitt chocktillstånd ångrar sig efteråt och kan plågas av skuldkänslor. Det vet vi från mail vi har
fått. Vi har däremot aldrig hört talas om anhöriga som har sagt ja till donation och därefter ångrat
sig.
Vad många inom vården inte har klart för sig är att lagen klart och tydligt säger att det är
den avlidnes vilja som gäller. De anhöriga skall inte erbjudas tillfälle att ändra en känd inställning. (Jämför
med ett testamente)
Om alla inom vården kände till och följde lagen skulle fler människoliv kunna räddas.
Du kan läsa vad lagen säger på Socialstyrelsens hemsida; SOSFS 1997:4 genom att klicka på länken nedan.
http://www.sos.se/sosfs/1997_4/1997_4.htm
Uppdaterad 21 mars 2002
|
|
|
|
|
