|
|
IMMUNSYSTEMET (forts, 2 av 3)
AVSTÖTNING
Avstötning (rejektion) uppstår när den immundämpande medicineringen
inte förmår hejda kroppens reaktioner mot det främmande organet.
Avstötningsreaktioner är vanligast under den första tiden efter
transplantationen. I regel kan de hejdas genom extra immundämpande
medicinering.
Vad händer vid avstötning?
Om ett främmande organ transplanteras och kroppen sedan får
reagera ostört sker en mycket snabb aktivering av immunsystemet.
De celler som fungerar som spanare dirigerar andra celler inom
immunsystemet till det främmande organet. Dessa celler, bl a
så kallade mördarceller, har till uppgift att angripa inkräktaren.
Andra celler producerar antikroppar. Dessa antikroppar fungerar
som kemiska vapen som riktar sig mot transplantatet och förstör
dess cellväggar. Vid aktivering förökar sig immunsystemets celler
snabbt genom delning.
Det finns tre olika sorters avstötningar:
· Hyperakut avstötning
· Akut avstötning, beskrivs här nedan
· Kronisk avstötning
Akut avstötning
Avstötningen ger upphov till inflammation och försämrad funktion
i det transplanterade organet. Vanligen upptäcks en avstötningsreaktion
med hjälp av laboratorieprover och biopsier. Avstötningsprocessen
kan ibland också ge symptom, exempelvis minskad urinproduktion
från en transplanterad njure eller allmän sjukdomskänsla, feber
och ömhet över det transplanterade organet. Eftersom risken
för avstötning är störst under de första månaderna efter transplantationen
sker kontrollerna tätare under denna period.
 Avstötningsreaktion
i transplanterad njure. Immunsystemets olika celler aktiveras
och ansamlas i njuren.
Du kan inte göra någonting själv för att
förhindra avstötning, annat än att ta dina mediciner noggrant
som du blivit ordinerad. Avstötning kan aldrig skyllas på att
du överansträngt dig eller misskött dig på något annat sätt.
Det är däremot viktigt att du lär dig symtomen på avstötning,
är uppmärksam på symtomen mellan återbesöken och att du då omedelbart
hör av dig till din transplantationsklinik eller till ditt hemortssjukhus
om du blir misstänksam.
Ju tidigare en avstötning kan upptäckas desto lättare är den
att behandla.
Här nedan listas en rad symtom som ensamma eller tillsammans
kan vara tecken på avstötning. Eftersom avstötning kan utvecklas
utan symtom kan egna kontroller aldrig ersätta återbesöken på
sjukhuset.
Symtom på avstötning
Njurtransplantation:
 ·
Feber, allmän sjukdomskänsla
· Minskad urinproduktion
· Svullnad
· Viktuppgång
· Ömhet över njuren
Bukspottkörteltransplantation:
· Feber, allmän sjukdomskänsla
· Ömhet över bukspottkörteln
· Diffusa obehag i buken
· Högt blodsocker (sent tecken)
Vanligen transplanteras bukspottkörtel och njure samtidigt.
Båda organen kommer då från samma givare. Avstötningsreaktioner
märks vanligen först i njuren (se ovan). I enstaka fall görs
istället s k ötransplantation, dvs transplantation av enbart
de hormonproducerande cellöarna från bukspottkörteln. Dessa
injiceras i levern. Avstötningsreaktioner ger vanligen inga
symtom.
 Levertransplantation:
· Feber, allmän sjukdomskänsla
· Ömhet över levern
· Obehag i buken
· Gulfärgning av ögonvitor och hud
· Kittfärgad avföring, mörkare urin
 Hjärttransplantation:
· Viktuppgång
· Minskad urinproduktion
· Snabb puls
· Andfåddhet
· Lätta förkylningssymtom
· Feber
Lungtransplantation:
 ·
Andfåddhet
· Trötthet
· Feber
· Försämrad lungfunktion
Det är individuellt hur mycket du själv känner av din avstötning,
ofta upptäcks den vid de regelbundna kontrollerna på sjukhuset.
|
|
|
