|
|
Donation
JA eller NEJ till donation?
Våga ta ställning!
Man kan undra hur många av oss som skulle kunna tänka sig
ta emot organ om man plötsligt blev sjuk och behövde
transplanteras?
Samtidigt kan man undra, hur många av oss som är beredda
att donera sina organ efter döden och skänka livet åter
till en medmänniska?
Den 1 juli 1996 kom den nya transplantationslagen. Den ger
dig möjlighet att ta ställning till frågan: "När du dör,
kan du då tänka dig att donera dina organ och vävnader för
transplantation och annat medicinskt ändamål?"
Om du dör utan att ha tagit ställning till den frågan eller
inte meddelat ditt beslut, antas du ha svarat ja. Det
slutliga beslutet tas i sådant fall av dina närstående som
kan utnyttja rätten att säga nej.
Det är viktigt att du tydligt tar ställning och svarar ja
eller nej. Anledningarna är flera:
| » |
Du försäkrar dig om att din vilja respekteras även efter din död. |
| » |
Du avlastar dina närstående i en svår situation. Chocken och sorgen gör det extra svårt att ta ett beslut. |
| » |
Sjukvården kan efter din död på ett mycket lättare sätt ta reda på om man ska förbereda för donation eller inte. Dessutom går ingen dyrbar tid förlorad. |
Alla oberoende av ålder, tidigare sjukdomar eller förhållanden,
bör ta ställning. Även barn och ungdomar under 18 år kan
tänka över sin inställning och respekteras för den.
Gör dig hörd
Det finns flera sätt att tala om hur du ställer dig till
organdonation:
| » |
Du bör tala om din inställning för dina närstående. |
| » |
Du kan anmäla din inställning till Socialstyrelsens donationsregister. |
| » |
Du kan även fylla i ett donationskort, som du bär med dig (t ex i plånboken) tillsammans med dina andra identitetshandlingar. |
Nyhet!
Numera kan man anmäla sig till Donationsregistret direkt
via webben. Klicka på knappen!
Mer detaljer om Socialstyrelsens donationsregister hittar
du här.
Anmälningsblanketter och donationskort finns också att hämta
på apoteket. Där kan du även hämta informationshäftet "Kan
någon få dina njurar när du dör?".
Vilka organ kan doneras?
Du kan välja att:
| » |
donera alla organ och vävnader för transplantation och annat medicinskt ändamål |
| » |
begränsa donationen till transplantationer |
| » |
undanta vissa organ och vävnader |
| » |
säga nej |
De organ som idag används för transplantation är hjärta, lungor,
lever, njure, tarm och bukspottkörtel.
Vävnad är hornhinnor, hud, hjärtklaffar och benvävnad.
Med annat medicinskt ändamål menar man medicinsk undervisning
och medicinsk forskning.
Vem får mina organ?
Du kan inte själv välja vem som ska få dina organ. Undantaget
är om du donerar organ medan du lever, t ex din ena njure eller
en bit av levern till t ex en anhörig.
Vem eller vilka som får de donerade organen kan man inte säga
i förväg. Största behovet tillgodoses först.
En donators närstående får inte veta vem eller vilka mottagarna
är. Inte heller får mottagaren veta vem som var donatorn.
Tänk om jag inte är riktigt död?
Förutsättningen för att organ ska kunna doneras är en oväntad
och plötslig död. Det kan vara en akut sjukdom med blödningar
i hjärnan, bilolycka eller annan olycka. Den ansvarige läkaren
går alltid igenom ett kontrollprogram två gånger med minst två
timmars mellanrum. Konstaterar han då total hjärninfarkt, d
v s att hjärnan saknar all funktion, är patienten död. Fram
till dess behandlas alla fullt ut. Frågan om donation tas upp
först efter patientens död. Visar det sig då att donation är
möjlig tillåter lagen att man med respirators hjälp håller andningen
och cirkulationen igång i högst 24 timmar. Det är under dessa
24 timmar som sjukvården utreder om den avlidne har sagt ja
eller nej till donation.
Läkarna skall alltid förklara en människa död när undersökningen
visat att hjärnan är död. Därefter upphör behandlingen. Det
innebär, att om man är orolig för att man ska "dödförklaras
för tidigt" är det bästa man kan göra att anmäla sig som donator
till Socialstyrelsens donationsregister. Finns man registrerad
som donator fortsätter ju läkarna att med respirators hjälp
hålla andningen och cirkulationen igång, medan man letar efter
lämpliga mottagare till den avlidnes organ. Det här tar flera
timmar, och skulle man då - rent hypotetiskt - inte vara "helt"
död upptäcks det nu. I verkligheten ska inte detta kunna hända
- läkarna kan genom sina särskilda undersökningar med absolut
säkerhet konstatera när hela hjärnan (och därmed människan)
är död.
Hur går donationen till? Hur ser
kroppen ut efteråt?
En donation av organ och vävnader sker under värdiga former.
Operationen utförs av erfarna kirurger som assisteras av sjuksköterskor.
Den genomförs med samma noggranna rutiner som en vanlig operation.
Efter operationen syr läkaren noggrant ihop kroppen igen
och såren täcks av förband. Därefter får de närstående
se den döde och ta ett sista farväl. Personalen gör i ordning
den avlidne på samma sätt som man gör med alla andra döda, i
eget rum med en blomma och ett ljus.
Uppdaterad 30 november 2003 |
|
|
